Modell av halskotorna

Den här anatomiska modellen av livmoderhalsen innefattar de sju livmoderhalsarna och ryggmärgsnerven, en del av hjärnstammen och aa. vertebrales.

Modellen kommer på en vit bas. 

---

Anatomiskt sett visar modellen alla 7 livmoderhalsar och nackbenet (os occipital). Modellen visar därför de två viktigaste gemensamma typerna i radspalten, vilka är symfyserna (disci / bandskivorna) mellan ryggkropparna och fasettfogarna som är glidbara mellan ryggkotorets ryggkotor. Dessutom ses både övre och nedre nacklederna. 

Modellen visar också hjärnstammen (med midbrain, hjärnbro och förlängd marv), ryggradsnerven (med både radix främre och bakre) samt a. Vertebralis. Totalt sett är benkvaliteten bra, och därför ses större utsprång i benvävnaden

När det gäller rörelse är modellen flexibel. Den mänskliga ryggraden är stor i nackdelen (som är lordotisk). Denna modell kan användas för att visa de viktigaste rörelserna som är flexionsförlängning, lateral flexion och rotation.

Nackehalsen (os occipital), den övre livmoderhalsen (atlasen) och den andra övre halshinnan (axeln) är sammansatta med elastik, vilket resulterar i en särskilt elastisk effekt, där ryggkotorna genom rörelse följs och återmonteras på ett naturligt sätt. Man kan därmed visa de viktigaste rörelserna i nacklederna, som är nageln och vaggan med huvudet som äger rum i överkroppen och skakningen av huvudet som äger rum i nacken. 

Kliniskt är denna modell idealisk för att förstå skivherni, rotkänslighet och spondylolistes (ryggmärg) i livmoderhalsen. Det kan också användas för att förstå störningar som spondylos, ryggstenos, osteoartrit (artros), a. Vertebral dissektion och frakturer (frakturer).